CrossFit Open 2014

Ja, nu är det över. Fem veckor, fem wodar, fem utmaningar. Fem förväntansfulla torsdag nätter/fredag morgnar i väntan på veckans wod. Fem veckor där varje uns av träningsvärk från något annat av veckans pass känts lite jobbig när helgen närmat sig. Fem mer eller mindre nervösa lördagsmorgnar med uppladdning inför passet kl 10.30. Fem rejäla utpustar vid tolvtiden samma lördagar. Fem härliga pass tillsammans med Sara och Robban (och alla andra på Göta!) där vi kämpat hårt, dömt rättvist och hejat fram varandra. Ja, CrossFit Open har varit en häftig resa och det som gjort det roligast av allt är just att vi gjort det tillsammans. Tillsammans med varandra, tillsammans med Sara och Robb, tillsammans med alla på boxen och förstås, tillsammans med alla opendeltagare över hela världen. Alla som kämpat, överträffat sig själva, blivit frusterade, missat sina mål, satt PB, lyckats med något de trodde var omöjligt, svettats, laddat – ja alla har sin upplevelse och sina minnen, men vi delar ändå samma resa.

För egen del blev det helt klart en resa som gick upp och ner, mest ner kändes det länge som. Blev sjuk i influensa måndagen efter första woden och det fanns ju inte med i planen… Lyckades ändå ta mig till boxen och genomföra 14.2, fast jag kanske borde låtit bli. Lördagen efter var det äntligen en wod som passade mig – tunga marklyft me like! Men, helt frisk var jag fortfarande inte. Fick till ett bra resultat, men undrar ändå hur mycket bättre det hade kunnat bli om jag varit fit for fight. När 14.4 annonserades kändes det lite hopplöst, med 50 toes to bar direkt efter 60 kcal rodd, så visste jag ju redan innan att jag inte skulle ta mig mycket längre än så. Fast, min första ttb någonsin – den skulle jag sätta! Var faktiskt ganska säker på det innan vi körde igång. Hur det gick? Nja, trots idogt kämpande så ville det sig tyvärr inte… Sedan var det dags för den sista woden, 14.5. For time… När jag såg den var min första tanke – kommer jag ens att klara den?! 84 thrusters på 29 kg, jag som haft max 25 kg på thrusters i tidigare wodar. Och nervös var jag. Känslan av att riskera att vara lååångt efter alla andra i boxen är rätt jobbig. Å andra sidan, om man inte ens försöker vet man ju inte vad man klarar. Och självklart ska jag slutföra Open! Så, det var bara att ge sig i kast med 14.5. Tufft som bara den, frustrerande flåsigt, burpees segare än någonsin och thrusters som aldrig tog slut. Eller, jo, det gjorde de ju. Till slut. Efter 22:39 närmare bestämt. Sist i heatet blev jag och de sista repsen stod alla andra och hejade fram mig till slutet. Och jag låg utmattad på golvet medan världens bästa domare klappade om mig och kom med vatten. Tack! Open 2014 – det var det!

Förresten, nu börjar uppladdningen för 2015. Jag lovar att till dess, då sitter mina ttb ordentligt!

20140402-200902.jpg

Jo, en sak till. 14.5 var tydligen en grym uppvärmning för söndagens powerpass.

20140402-200957.jpg
Så kan det gå – när man minst anar det!

Print Friendly

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *