Smalast = bäst?

Jag får ofta frågan om när jag ska sluta med min “diet” eller varför jag överhuvudtaget äter annorlunda – “det behöver ju inte du som redan är smal”. Men, vad det handlar om för mig är ju att må bra. Att njuta av livet. Att orka göra det jag tycker är roligt, ha energi till träning, sova gott och framför allt – att äta gott. Och ännu godare blir maten när jag vet att jag mår bra av den. Vi äter som ni säkert märkt en hel del paleokakor, rundar av dagen med en kopp varm choklad och firar paleokanelbullens dag med att äta upp alla bullar vi bakade (de är ju faktiskt som godast nybakade!). Men, blir vi smala då? Är paleo bra om du vill gå ner i vikt? Är en diet eller ett sätt att äta bra om du bara blir smalare? Jag vägde mindre när jag var vegetarian. Å andra sidan har jag mycket mer muskler nu. Då var jag fettskrämd och levde på bröd, pasta och cola light. Och trodde jag var hälsosam. Nu äter jag mer än gärna nyttiga fetter, även om det sitter kvar lite i bakhuvudet ibland, den gamla hjärntvätten. Då fattade jag inte varför jag hade hjärtklappning för jämnan. Nu märker jag direkt om jag ätit för mycket socker eller annat skräp – hjärtat håller på att hoppa ur bröstet… Då tänkte jag på kost och vad jag fick och inte fick äta mest hela tiden. Nu, trots att det är fler saker jag “inte får” äta, njuter jag mycket mer av maten och äter så himla mycket gott. Då var jag konstant trött och kunde somna till mitt under en föreläsning trots att jag satt och antecknade samtidigt. Nu är jag för det mesta mycket piggare och sover så mycket bättre. Spelar såna saker också roll? Eller är det bara vågens resultat som räknas? Jag skulle säkert kunna mejsla fram en ännu mer definierad kropp, tappa några fettprocent och några kilon med en strikt paleokost, det är jag helt övertygad om. Och ibland vill jag verkligen nå dit, bara några kilo mindre…det vore väl bättre? Eller? Egot och förnuftet är inte alltid sams. För skulle det vara värt det? Det är jag inte lika säker på. För jag vill både må bra, vara nöjd med min kropp och njuta av livet – och det innebär bl a att baka goda kakor med min underbara sambo, att ta nåt gott på kvällen och att njuta av mat utan att fundera på så mycket annat än om den är god. Och att vara nöjd med min kropp, som ju faktiskt är helt fantastisk. Den orkar ju med tuffa crossfitpass! Att bli glad när jag ser nya muskler skymta fram, men inte känna att jag måste vara smalast eller mest vältränad. För det finns alltid nån som är “värre”. Bättre då att istället fokusera på att jag utvecklas, blir starkare och smidigare. Och att kunna ha ett avslappnat förhållande till hur jag ser ut. Så vill jag leva – och det är vad jag mår bäst av, både fysiskt och mentalt. Och visst ja, kan man bli smal med paleo? Absolut! Fast på vägen kanske du upptäcker att det som kommer på köpet är värt ännu mer. Här är ett annat intressant blogginlägg om den ibland svåra kampen mellan fåfänga och förnuft.

20121010-182748.jpg

Print Friendly

2 reaktion på “Smalast = bäst?

  1. “För jag vill både må bra, vara nöjd med min kropp och njuta av livet” Heja!
    Det sammanfattar hela ditt inlägg SÅ bra!
    Underbart inlägg!

    Ha en härlig onsdag!
    / Sonja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *