Upp som en sol, ner som en pannkaka

Ja, så kan det vara ibland. Igår på crossfitpasset kändes det ju kanon med både snatchar, burpees och DU. Imorse skulle jag köra löpintervaller innan yogapasset tänkte jag. Pladask! Det var helt stopp i benen, la mig på en lite högre hastighet än jag brukar springa 400 m på, det gick inte alls, minskade ner till mitt vanliga tempo – funkade ändå inte. Fattar inte riktigt vad som hände, men det fanns helt enkelt ingenting i vare sig benen eller huvudet, så, efter tre försök på intervaller som inte alls blev de schemalagda 90 s, så fick det vara. Punkt. Vet inte om det blev för tufft direkt på morgonen eller om det var något efter massagen igår eftermiddag. Kanske blir ett nytt försök nästa tisdag. Eller inte. Efter misslyckandet på löpbandet blev det lite foamrolling innan yogan. Ett ganska utmanande yogapass med balanser av olika slag och en hel del nya positioner för mig. Fortfarande helt stum i benen men det gick okej. Vågade försöka mig på en del saker som såg helt omöjliga ut, och även om det inte gick hela vägen så provade jag. Nästa gång kanske det funkar. Eller om tio gånger 😉 Jaja, bara att gå vidare och se till att dagen blir bättre än den började!

Dagen efter visade det sig att det var fel på löpbandet, så att lutningen var på max. Inte konstigt det blev jobbigt… Och i fredags satte jag nytt temporekord och sprang på 15,5. Så, det verkar som det finns hopp ändå!

Print Friendly

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *